Drömmar som förändras

Att lämna den stora staden är ingen direkt uppoffring.
Jag var glad när jag flyttade in till stan från en mindre ort. Nu skulle jag ju komma närmare allt utbud som den stora staden kan erbjuda, inte bara välja bland de få alternativ som fanns där jag bodde då.
Men vad blev resultatet? Tja, att klaga på utbudet är ju inte helt rätt. Men jag glömde tillgängligheten. Kanske behövde jag förr åka till en grannort för att kunna delta i den aktivitet jag önskade. Det behöver man inte göra i den stora staden! Men man ska ta sig till andra sidan stan - såklart kommunalt för i stan behöver man ju ingen bil - och det tar ju minst lika lång tid som det förr tog att åka till grannorten. Så tillgängligheten är inte ett dugg bättre, men jag kan åka längre sträckor för samma pris på mitt nuvarande busskort.

Men jag ville ju delta i det stora utbudet! Vad hände med det? Blev jag avskräckt av upplevelsen av lika bristande tillgänglighet? Eller vågade jag inte ge den stora staden en ärlig chans? Var det bara tomma ord och tomma drömmar?

Något är förändrat! Är staden förändrad? Eller är det jag som är förändrad? Jag är i alla fall inte densamma som jag var när jag flyttade hit. Aningens äldre har jag hunnit bli. Barnen har flyttat ifrån mig för att hinna bo hos sin far ett par år innan det är dax att skaffa eget. Jag har träffat mannen i mitt liv, och har gift mig med honom och flyttat in i mitt livs första bostadsrättslägenhet. I samband med det har jag fått bonusbarn, och därmed är jag också en styvmoder. Ja, det vi ju hur de är!
Jag har skaffat katter och har nu tre pälstroll, och förväntad tillökning till sommaren. Känner fullständigt igen mig i de t-shirtstryck där det står "I was a normal three cats ago"!

Så storstadsutbudet finns där ute, någonstans, och upptar säkert mångas intressen och tid. Men jag lockas inte längre, ser det inte längre. Tycker det är oerhört skönt att komma hem till min egna lilla oas, som ligger i ett fyravånings stenhus med utsikt över en parkering. Här sitter jag och lyssnar på grannbarnens klampande och bobbycarkörande i lägenheten ovanför och drömmer om en egen liten täppa där jag kan odla lite frukt och grönt, och blommor. Sådana som luktar gott och som lockar till sig både fjärilar och humlor. Drömmen drar vidare och jag följer med. Den växer och blir mer lockande! Drar mig längre in i de förförande dofterna, och en dag....

... la jag och min man högsta budet på ett hus i en mindre ort!

En dröm parkeras för gott, en annan öppnar sina möjligheter... Och hur det än blir med det fortsatta drömmandet, så är jag säker på att jag aldrig kommer sakna den stora staden!