Kommer och går...

Nu är det snart dax för ett nytt årsskifte, och inte bara det utan till och med ett decennieskifte. Tid att samla tankar, dra slutsatser, och ta nya tag kanske.

För två år sedan försökte jag göra en omstart på bloggen, men det var för tydligen för tidigt. Och kanske är läget inte mycket bättre nu, men situationen är helt annorlunda. Då, efter att ha varit helt sjukskriven för utmattningsproblematik i flera år, skulle jag börja på Gröna Rehab, något som jag tror påbörjade en livsomvändande process i mig. Genom att få vistas i en helt kravfri miljö med naturen ständigt närvarande och få ökad självkännedom genom mer medveten närvaro, så började ett frö gro i mig men det var jag inte medveten om. Jag bara njöt av att få uppleva nyfikenhet och glädje igen!

Sakta men säkert blev jag bättre och jag var väldigt nöjd med att klara att återgå i arbete, även om det mesta av min energi behövde läggas på arbetet. Dessutom märkte jag att det tog energi att åka till stan, att vistas bland mycket människor och att jag undvek bullriga miljöer. Jag började längta bort, bort från trafikbrus, bort från samhällsbebyggelse, bort från planer som inte infriats, bort från vårt stora hus där jag såg mina projekt dö ut eller växa igen.

Trots att vi egentligen inte planerade att flytta, så började min man och jag att titta på hus som skulle passa oss bättre än vad vårt dåvarande hade visat sig göra. Och det tog inte särskilt lång tid förrän vi hittade ett litet parhus på landet med till största delen naturtomt. Det kändes som drömmen och vi kastade oss ut.

Nu bor vi här, och det känns verkligen som rätt plats på jorden. I en liten glänta delar vi vägen med åtta andra familjer, och vi har gångavstånd till havet. Det känns otroligt lyxigt och jag blir glad varje gång jag åker sista biten hem. Så har det inte känts för mig att komma hem tidigare i livet.

Den enda nackdelen med flytten var ju bara all energi den slukade. Det tog bra lång tid att återhämta mig. Det har blivit tydligt även vid andra påfrestningar att återhämtningstiden är oerhört lång för mig!

Det har gått lite drygt ett år sedan flytten och just nu jobbar jag på 50%. Jag tycker att det är lite svajigt med orken och då är det ändå på jobbet som jag lägger den energin jag har. Ju längre tiden går, desto mer har jag börjat störa mig på att tvingas lägga all min energi på mitt arbete och därmed inte ha ork för det jag upptäckt att jag tycker är viktigast i livet.

Länkar till Trädgårdsfägring, där temat för vecka 1 är Tillbaka till dåtiden och jag tycker det passar väl in här.

Nytt år - ny start

Inte ett enda inlägg under hela 2017!! Det är både tråkigt och sorgligt, men samtidigt känner jag mig lite stolt. Lite udda blandning av känslor det måste jag medge! Anledningen till min frånvaro från bloggen är att jag kände att jag inte orkade med alla nya, spännande och inspirerande intryck jag samlade på mig medan jag sökte efter kunskap och struktur till min trädgård. 

Jag ville ha allt, göra allt och helst skulle det varit gjort igår. Jag var fullständigt speedad, men samtidigt helt urlakad på all energi. Det är kanske inte så förvånande att jag blev sjukskriven på grund av utmattningsproblematik.

Nu har jag pausat under lång tid, och bara gjort det lilla jag klarat av, vilket har gett resultat. Jag är på väg tillbaka till livet! Och just nu har jag fått möjligheten att läka på Gröna Rehab, vilket är helt fantastiskt! Glädjen och lusten börjar återvända, och i viss mån även orken - även om den utvecklingen går mycket långsammare.

Så lite försiktigt ska jag försöka hitta tillbaka till mitt bloggande, för min dröm finns kvar och trädgården är densamma - och där finns det massor att göra!!

Ser fram emot att återknyta kontakten med de trädgårdsvänner jag lärt känna, samt nya på vägen!!