Det har varit härligt att bläddra bland alla fröer hos diverse fröförsäljares hemsidor och föreställa sig de oändliga möjligheter till vad som kan växa upp här hemma i min trädgård. Bilderna visar på vackra grönsaker och underbart blommande växter! Och jag vill ju ha allt!
Jag är dock klok nog att begränsa mig till EN fröfirma, och det blev Runåbergs fröer. Det tar dock inte lång tid förrän jag återigen har sugits in i fantasierna om allt fantastiskt jag ska skörda under kommande år. Jag tycker att jag bara klickar på köp när det är något jag verkligen vill ha och tror jag ska klara att odla. Men så dyker det ju upp någon rolig sort som jag aldrig sett förut, den måste jag ju bara testa!
När jag tillslut, förmodligen efter flera timmars dagdrömmande, börjar känna mig nöjd kikar jag i min handlingskorg. Över 100 st olika sorter som jag vill börja med...
Och då har jag redan valt bort alla rotfrukter och sallader bland annat, då jag planerar att förså och sedan plantera direkt i gräsmattan eller vad som är kvar på platsen efter att hönsen (som inte flyttat hit än) har berett marken.
Någonstans finns nog en tanke att det kanske är lite väl mycket för mig att starta en odling med, och den tanken bekräftas mycket starkt av min man som förfärad får nys om vad jag sysslat med där bakom datorskärmen. Tror jag hörde något om "uppslukad" och "vad hände med att börja i liten skala?", men jag vet inte säkert...
Jaja, jag får kika igenom listan igen. Kanske är det väl några för många tomat- och paprikasorter som förmodligen hade mått bäst i växthus, så dem tar jag bort. Kanske nästa år, för jag har tänkt att hönsen ska få bo i växthus under vintern, så jag behöver skaffa ett under året som kommer. Då kommer det ju att vara förberett till nästkommande odlingssäsong. Men det är lite tidigt att börja förbereda för den just nu!
Åter till listan! Hur många sommar- respektive vintersquash behöver man ha? Kanske inte fullt så många som jag klickat köp på. Men squash är ju typ det enda som jag odlat framgångsrikt hittills. Så även om en planta sommarsquash hittills har gett oss mer frukt än vi orkat äta på en sommar så har jag valt flera stycken. Dax att rensa lite, men inte för mycket. Höns tycker väl också om squash? Och vinter squash kan man ju lagra. Och eftersom vi kan odla squash så har jag slängt in ett par pumpor också! Det är gott! De håller ju också länge! Men jag rensar bort de som var tänkta till prydnad och de som mest var roliga. Några färre kvar.
Kål är ju nyttigt och bra, och flera kan lagras länge, i landet eller skördade. Har ingen större erfarenhet av att odla kål, bara ett försök att odla broccoli. Det kom inga huvuden på plantan så där som de ser ut i affären, den blommade dock fint och en blommande broccoli hade jag aldrig sett förut. Det tog ett tag innan jag insåg att jag hade missat själva skördetiden...
Nu ska jag ge mig själv ett rejält nytt försök! Så det blir lite olika sorter för att se vad som funkar och vad jag tycker bäst om. Misslyckanden räknar jag med att hönsen tar hand om (försöker påminna mig om att jag inte har några höns ännu, men det går inte så bra. De har redan flyttat in i mitt hjärta!)!
Plockade i alla fall bort några kålrabbi. De kanske är för små att odla i gräsmatta. Och så får jag spara något nytt till kommande odlingsår. Fast egentligen handlar det bara om att minska årets arbetsbörda.
Sådär ja, nu så är det inte så mycket kvar. Men eftersom jag rensar så tog jag också bort icke-ätliga blommor. Skönhet får vänta!
Här är den lilla listan som blev kvar när jag inte kunde ta bort något mer;
Skärböna Roma II
Bönblandning, ekofrö
Bondböna Hangdown, ekofrö
Brytärt Sugar Snap, ekofrö
Gurka Xin Tai, ekofrö
Gurka H-19 Little Leaf, ekofrö
Melon Sweet Granite, ekofrö
Sommarsquash Yellow Crookneck, ekofrö
Sommarsquash Costata Romanesco, ekofrö
Vintersquash Delicata Zeppelin, ekofrö
Vintersquash Kroshka, ekofrö
Vintersquash Marina di Chioggia, ekofrö
Pumpa Retzer Gold, ekofrö
Änglahår / Fikonbladspumpa, ekofrö
Pumpa New England Pie, ekofrö
Paprika Ferenc Tender, ekofrö
Paprika Cornetto, ekofrö
Paprika King of the North, ekofrö
Busktomat Koralik, ekofrö
Busktomat Marmande, ekofrö
Körsbärstomater Cheerio, ekofrö
Körsbärstomater Chilega, ekofrö
Högväxande tomat Stupice, ekofrö
Högväxande tomat Golden Queen, ekofrö
Gyllenbär, Goldie, ekofrö
Äggplanta Diamond, ekofrö
Mangold Golden Chard, ekofrö
Rankspenat, ekofrö
Blomkål Snowball, ekofrö
Broccoli Calabrais, ekofrö
Grönkål Roter Grünkohl, ekofrö
Grönkål Westland Winter, ekofrö
Grönkål Nero di Toscana, ekofrö
Savoykål Vorbote, ekofrö
Spetskål Filderkraut, ekofrö
Vitkål Dottenfelder Dauer, ekofrö
Asiatiska bladgrönsaker Celtuce
Asiatiska bladgrönsaker Hopi Red Dye, ekofrö
Persilja Slätbladig, Plain Leaved 2, ekofrö
Persilja Grüne Perle, ekofrö
Timjan, ekofrö
Grekisk Oregano, ekofrö
Citronmeliss, ekofrö
Italiensk Storbladig Basilika, ekofrö
Kanelbasilika, ekofrö
Salladslök Idunn, ekofrö
Gode Henriks Målla, ekofrö
Valeriana-Vänderot Valeriana - Vänderot, ekofrö
Kamomill, ekofrö
Malört, ekofrö
Gurkört, ekofrö
Tagetes, krydd- Kryddtagetes, Orange, ekofrö
Mexikansk Dragon
Ringblomma, Enkel Orange, ekofrö
Ringblomma Fiesta Gitana, ekofrö
Solros Giant Yellow, ekofrö
Låg Solros, ekofrö
Slingerkrasse, ekofrö
Buskkrasse, ekofrö
Frö för spirning Broccoletti, ekofrö
Frö för spirning Vit Senap, ekofrö
Frö för spirning Röd rättika, ekofrö
Frö för spirning Bovete, ekofrö
Frö för spirning Ärtskott, Field, ekofrö
Frö för spirning Lök, ekofrö
Jag är nog inte riktigt klok! Men nu är hela rasket beställt och betalt (alltså vad smidigt med swish-betalning!) och jag kan bara vänta på att detta gäng påsar ska dimpa ner i brevlådan. Då är det dax att titta närmare på när saker och ting ska förodlas! Men först så kommer jag ju välja ut två groddsorter att blötlägga snarast!
Går allt väl under det kommande året, så lär jag nog behöva lära mig mer om att lagra och förädla alla godsaker!
Gott nytt odlingsår!!
tisdag 31 december 2019
söndag 29 december 2019
Det inre fröet
Som jag nämnde i mitt förra inlägg, så började ett frö gro i mig under tiden jag var på Gröna Rehab. Ett par år har gått sedan dess och det där fröet har nu börjat ta form. När något nytt ska ta form behöver det plats. Gamla invanda mönster och förväntningar måste begränsas för att ge utrymme för nya tankar och önskningar om en annan livsstil, som börjat spira.
Trots att jag trivs bra med mitt arbete och mina arbetskamrater, så känner jag att resurserna vi har minskar, krav på produktion ökar, takten ökar, och därmed ökar stress samtidigt som återhämtning och reflektion bortprioriteras. Jag känner mina egna begränsningar tydligt, och jag ser mina kollegor må sämre, och fler blir sjuka av den sjuka arbetsmiljön. Jag vill heller inte längre lägga så mycket tid och energi på att resa till arbetsplatsen, utföra mina timmar, och sedan resa lika lång tid hem igen. Framför allt inte när min energi är så kraftigt begränsad. Så jag behöver jobba mindre och skapa möjligheter för att vara hemma mer. Men det är inte lätt att försöka bryta sig ut ur det ekorrhjul som samhället tvingar in oss i, där det enda viktiga tycks vara att producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, tjäna pengar för att spendera på saker vi egentligen inte behöver.
Det känns skönt att jag beslutat mig för att sätta ner foten och inte längre fortsätta kämpa för att vara "duktig" och göra det som jag känner att samhället förväntar sig av mig. För på det viset kommer jag inte kunna bli frisk igen. Istället har jag upptäckt att jag behöver landa i det naturliga, följa naturens gång, ta tillvara det som naturen kan erbjuda mig.
Ja, bara att vistas i naturen, såsom att ta ett skogsbad, ger ju redan stora fördelar. Men jag vill ta det ett steg längre. Jag vill inte bara så frön i mitt inre utan även i min trädgård. Kan jag sedan få möjlighet att skörda det jag sått (gärna år efter år som med perenna växter i en skogsträdgård), tillaga det jag skördat och förbättra min hälsa genom nya bättre kostvanor så har jag ju kommit så otroligt långt, både på min väg mot bättre hälsa, men också på min väg att bli självhushållare. Det vore ju en dröm att kunna bli helt självförsörjande, men jag behöver inte ta ut svängarna fullt så mycket för att kunna förvänta mig förbättringar. Bara att ta ett litet steg och sedan i takt med att jag orkar mer kanske kunna öka graden av självhushållning skulle vara en stor vinst - för mig själv och för miljön!
Senaste tiden har jag främst fått inspiration från följande böcker.
Önskningar och idéer har jag i massor! Men som vanligt är det på ett abstrakt stadium helt utan direkta planer. Men redan till våren hoppas jag ändå kunna ta hjälp av en liten skock hönor för att bereda marken för den kommande odlingen. Då får vi dessutom både egenproducerade ägg och kött som tillägg till den tänkta växtbaserade kosten.
Trots att jag trivs bra med mitt arbete och mina arbetskamrater, så känner jag att resurserna vi har minskar, krav på produktion ökar, takten ökar, och därmed ökar stress samtidigt som återhämtning och reflektion bortprioriteras. Jag känner mina egna begränsningar tydligt, och jag ser mina kollegor må sämre, och fler blir sjuka av den sjuka arbetsmiljön. Jag vill heller inte längre lägga så mycket tid och energi på att resa till arbetsplatsen, utföra mina timmar, och sedan resa lika lång tid hem igen. Framför allt inte när min energi är så kraftigt begränsad. Så jag behöver jobba mindre och skapa möjligheter för att vara hemma mer. Men det är inte lätt att försöka bryta sig ut ur det ekorrhjul som samhället tvingar in oss i, där det enda viktiga tycks vara att producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, tjäna pengar för att spendera på saker vi egentligen inte behöver.
Det känns skönt att jag beslutat mig för att sätta ner foten och inte längre fortsätta kämpa för att vara "duktig" och göra det som jag känner att samhället förväntar sig av mig. För på det viset kommer jag inte kunna bli frisk igen. Istället har jag upptäckt att jag behöver landa i det naturliga, följa naturens gång, ta tillvara det som naturen kan erbjuda mig.
Ja, bara att vistas i naturen, såsom att ta ett skogsbad, ger ju redan stora fördelar. Men jag vill ta det ett steg längre. Jag vill inte bara så frön i mitt inre utan även i min trädgård. Kan jag sedan få möjlighet att skörda det jag sått (gärna år efter år som med perenna växter i en skogsträdgård), tillaga det jag skördat och förbättra min hälsa genom nya bättre kostvanor så har jag ju kommit så otroligt långt, både på min väg mot bättre hälsa, men också på min väg att bli självhushållare. Det vore ju en dröm att kunna bli helt självförsörjande, men jag behöver inte ta ut svängarna fullt så mycket för att kunna förvänta mig förbättringar. Bara att ta ett litet steg och sedan i takt med att jag orkar mer kanske kunna öka graden av självhushållning skulle vara en stor vinst - för mig själv och för miljön!
Senaste tiden har jag främst fått inspiration från följande böcker.
Önskningar och idéer har jag i massor! Men som vanligt är det på ett abstrakt stadium helt utan direkta planer. Men redan till våren hoppas jag ändå kunna ta hjälp av en liten skock hönor för att bereda marken för den kommande odlingen. Då får vi dessutom både egenproducerade ägg och kött som tillägg till den tänkta växtbaserade kosten.
lördag 28 december 2019
Kommer och går...
Nu är det snart dax för ett nytt årsskifte, och inte bara det utan till och med ett decennieskifte. Tid att samla tankar, dra slutsatser, och ta nya tag kanske.
För två år sedan försökte jag göra en omstart på bloggen, men det var för tydligen för tidigt. Och kanske är läget inte mycket bättre nu, men situationen är helt annorlunda. Då, efter att ha varit helt sjukskriven för utmattningsproblematik i flera år, skulle jag börja på Gröna Rehab, något som jag tror påbörjade en livsomvändande process i mig. Genom att få vistas i en helt kravfri miljö med naturen ständigt närvarande och få ökad självkännedom genom mer medveten närvaro, så började ett frö gro i mig men det var jag inte medveten om. Jag bara njöt av att få uppleva nyfikenhet och glädje igen!
Sakta men säkert blev jag bättre och jag var väldigt nöjd med att klara att återgå i arbete, även om det mesta av min energi behövde läggas på arbetet. Dessutom märkte jag att det tog energi att åka till stan, att vistas bland mycket människor och att jag undvek bullriga miljöer. Jag började längta bort, bort från trafikbrus, bort från samhällsbebyggelse, bort från planer som inte infriats, bort från vårt stora hus där jag såg mina projekt dö ut eller växa igen.
Trots att vi egentligen inte planerade att flytta, så började min man och jag att titta på hus som skulle passa oss bättre än vad vårt dåvarande hade visat sig göra. Och det tog inte särskilt lång tid förrän vi hittade ett litet parhus på landet med till största delen naturtomt. Det kändes som drömmen och vi kastade oss ut.
Nu bor vi här, och det känns verkligen som rätt plats på jorden. I en liten glänta delar vi vägen med åtta andra familjer, och vi har gångavstånd till havet. Det känns otroligt lyxigt och jag blir glad varje gång jag åker sista biten hem. Så har det inte känts för mig att komma hem tidigare i livet.
Den enda nackdelen med flytten var ju bara all energi den slukade. Det tog bra lång tid att återhämta mig. Det har blivit tydligt även vid andra påfrestningar att återhämtningstiden är oerhört lång för mig!
Det har gått lite drygt ett år sedan flytten och just nu jobbar jag på 50%. Jag tycker att det är lite svajigt med orken och då är det ändå på jobbet som jag lägger den energin jag har. Ju längre tiden går, desto mer har jag börjat störa mig på att tvingas lägga all min energi på mitt arbete och därmed inte ha ork för det jag upptäckt att jag tycker är viktigast i livet.
För två år sedan försökte jag göra en omstart på bloggen, men det var för tydligen för tidigt. Och kanske är läget inte mycket bättre nu, men situationen är helt annorlunda. Då, efter att ha varit helt sjukskriven för utmattningsproblematik i flera år, skulle jag börja på Gröna Rehab, något som jag tror påbörjade en livsomvändande process i mig. Genom att få vistas i en helt kravfri miljö med naturen ständigt närvarande och få ökad självkännedom genom mer medveten närvaro, så började ett frö gro i mig men det var jag inte medveten om. Jag bara njöt av att få uppleva nyfikenhet och glädje igen!
Sakta men säkert blev jag bättre och jag var väldigt nöjd med att klara att återgå i arbete, även om det mesta av min energi behövde läggas på arbetet. Dessutom märkte jag att det tog energi att åka till stan, att vistas bland mycket människor och att jag undvek bullriga miljöer. Jag började längta bort, bort från trafikbrus, bort från samhällsbebyggelse, bort från planer som inte infriats, bort från vårt stora hus där jag såg mina projekt dö ut eller växa igen.
Trots att vi egentligen inte planerade att flytta, så började min man och jag att titta på hus som skulle passa oss bättre än vad vårt dåvarande hade visat sig göra. Och det tog inte särskilt lång tid förrän vi hittade ett litet parhus på landet med till största delen naturtomt. Det kändes som drömmen och vi kastade oss ut.
Den enda nackdelen med flytten var ju bara all energi den slukade. Det tog bra lång tid att återhämta mig. Det har blivit tydligt även vid andra påfrestningar att återhämtningstiden är oerhört lång för mig!
Det har gått lite drygt ett år sedan flytten och just nu jobbar jag på 50%. Jag tycker att det är lite svajigt med orken och då är det ändå på jobbet som jag lägger den energin jag har. Ju längre tiden går, desto mer har jag börjat störa mig på att tvingas lägga all min energi på mitt arbete och därmed inte ha ork för det jag upptäckt att jag tycker är viktigast i livet.
Länkar till Trädgårdsfägring, där temat för vecka 1 är Tillbaka till dåtiden och jag tycker det passar väl in här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)